behärskning

Swedish

Etymology

behärska +‎ -ning (“-ing”)

Noun

behärskning c

1. self-control, restraint

Declension

Declension of behärskning
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	behärskning	behärskningen	—	—
Genitive	behärsknings	behärskningens	—	—

Derived terms

• självbehärskning

References

• behärskning in Svensk ordbok (SO)
• behärskning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)