beklämning

Swedish

Etymology

From beklämma +‎ -ning. Cognate of German Beklemmung.

Noun

beklämning c (uncountable)

1. sullenness

Declension

Declension of beklämning
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	beklämning	beklämningen	—	—
Genitive	beklämnings	beklämningens	—	—

Related terms

• beklämd

Further reading

• beklämning in Svenska Akademiens ordböcker