beskäftighet

Swedish

Etymology

From beskäftig +‎ -het.

Noun

beskäftighet c

1. meddlesomeness, officiousness

Declension

Declension of beskäftighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	beskäftighet	beskäftigheten	beskäftigheter	beskäftigheterna
Genitive	beskäftighets	beskäftighetens	beskäftigheters	beskäftigheternas

Further reading

• beskäftighet in Svenska Akademiens ordböcker