bevänt

Swedish

Etymology

Old Swedish bevænt, from Middle Low German bewent, past participle of Middle Low German bewenden (“relate; depend”).

Adjective

bevänt (not comparable)

1. of a certain quality

   det är inte mycket bevänt med honom ― he is not to be depended upon; he is not up to much

Usage notes

Now only used interrogatively or negatively.

References

• bevänt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bevänt in Svensk ordbok (SO)
• bevänt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)