blänke

Swedish

Etymology

From blänka (“shine”).

Noun

blänke n

1. (fishing) a pirk (shiny piece of metal used as a fishing lure)

   Synonym: pirk

Declension

Declension of blänke
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	blänke	blänket	blänken	blänkena
Genitive	blänkes	blänkets	blänkens	blänkenas

See also

• pimpelfiske
• skeddrag (“spoon lure”)

References

• blänke in Svensk ordbok (SO)
• blänke in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• blänke in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)