bortgång

Swedish

Etymology

bort (“away”) +‎ gång (“going”)

Noun

bortgång c

1. (somewhat solemn) passing (dying, usually naturally)

   Hon sörjde djupt efter makens bortgång

   She grieved deeply after her husband's passing

Declension

Declension of bortgång
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	bortgång	bortgången	bortgångar	bortgångarna
Genitive	bortgångs	bortgångens	bortgångars	bortgångarnas

See also

• frånfälle

References

• bortgång in Svensk ordbok (SO)
• bortgång in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bortgång in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)