bråkighet

Swedish

Etymology

From bråkig +‎ -het.

Noun

bråkighet c

1. rowdiness, quarrelsomeness

Declension

Declension of bråkighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	bråkighet	bråkigheten	bråkigheter	bråkigheterna
Genitive	bråkighets	bråkighetens	bråkigheters	bråkigheternas

Further reading

• bråkighet in Svenska Akademiens ordböcker