bråkmakare

Swedish

Etymology

bråk +‎ -makare

Noun

bråkmakare c

1. troublemaker

   Synonym: bråkstake

Declension

Declension of bråkmakare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	bråkmakare	bråkmakaren	bråkmakare	bråkmakarna
Genitive	bråkmakares	bråkmakarens	bråkmakares	bråkmakarnas

References

• bråkmakare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bråkmakare in Svensk ordbok (SO)
• bråkmakare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)