bristfällig

Swedish

Adjective

bristfällig (comparative bristfälligare, superlative bristfälligast)

1. inadequate, lacking (substantially flawed)

Declension

Inflection of bristfällig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	bristfällig	bristfälligare	bristfälligast
Neuter singular	bristfälligt	bristfälligare	bristfälligast
Plural	bristfälliga	bristfälligare	bristfälligast
Masculine plural3	bristfällige	bristfälligare	bristfälligast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	bristfällige	bristfälligare	bristfälligaste
All	bristfälliga	bristfälligare	bristfälligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

References

• bristfällig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bristfällig in Svensk ordbok (SO)
• bristfällig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• bristfällig in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)