dödgrävare

Swedish

Etymology

död (“dead”) +‎ grävare (“digger”)

Noun

dödgrävare c

1. a gravedigger (person who digs graves)

   Synonym: gravgrävare

   • 1790, C.M. Bellman, “Epistel 81”, in Fredmans epistlar:

     Vinkar Charon från sin brusande älf
     Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf

     Charon is waving (with hand) from his fizzy river
     And so the gravedigger himself is doing three times

2. a gravedigger (burying beetle)

Declension

Declension of dödgrävare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	dödgrävare	dödgrävaren	dödgrävare	dödgrävarna
Genitive	dödgrävares	dödgrävarens	dödgrävares	dödgrävarnas

References

• dödgrävare in Svensk ordbok (SO)
• dödgrävare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• dödgrävare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)