dubbeltydighet

Swedish

Etymology

From dubbeltydig +‎ -het.

Noun

dubbeltydighet c

1. ambiguity

Declension

Declension of dubbeltydighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	dubbeltydighet	dubbeltydigheten	dubbeltydigheter	dubbeltydigheterna
Genitive	dubbeltydighets	dubbeltydighetens	dubbeltydigheters	dubbeltydigheternas

Further reading

• dubbeltydighet in Svenska Akademiens ordböcker