föröka

Swedish

Etymology

för- +‎ öka

Verb

föröka (present förökar, preterite förökade, supine förökat, imperative föröka)

1. to reproduce, to generate offspring

Conjugation

Conjugation of föröka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	föröka		förökas
Supine	förökat		förökats
Imperative	föröka		—
Imper. plural1	föröken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förökar	förökade	förökas	förökades
Ind. plural1	föröka	förökade	förökas	förökades
Subjunctive2	föröke	förökade	förökes	förökades
	Participles
Present participle	förökande
Past participle	förökad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förökning

See also

• avla (“to breed”)