förfäkta
Swedish edit
Etymology edit
för- + fäkta, used since 1544, cognate with Danish forfægte, from Middle Low German vorvechten and German verfechten.
Verb edit
förfäkta (present förfäktar, preterite förfäktade, supine förfäktat, imperative förfäkta)
Conjugation edit
Conjugation of förfäkta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfäkta | förfäktas | ||
| Supine | förfäktat | förfäktats | ||
| Imperative | förfäkta | — | ||
| Imper. plural1 | förfäkten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfäktar | förfäktade | förfäktas | förfäktades |
| Ind. plural1 | förfäkta | förfäktade | förfäktas | förfäktades |
| Subjunctive2 | förfäkte | förfäktade | förfäktes | förfäktades |
| Participles | ||||
| Present participle | förfäktande | |||
| Past participle | förfäktad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||