förfoga

Swedish

Etymology

From Middle Low German vörvö̂gen, vorvö̂gen, vorvogen, equivalent to för- +‎ foga. Compare German verfügen.

Verb

förfoga (present förfogar, preterite förfogade, supine förfogat, imperative förfoga)

1. to dispose (over something), to have access (to something)

Conjugation

Conjugation of förfoga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förfoga		förfogas
Supine	förfogat		förfogats
Imperative	förfoga		—
Imper. plural1	förfogen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förfogar	förfogade	förfogas	förfogades
Ind. plural1	förfoga	förfogade	förfogas	förfogades
Subjunctive2	förfoge	förfogade	förfoges	förfogades
	Participles
Present participle	förfogande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• disponera

Further reading

• förfoga in Svensk ordbok.