förköpa
Swedish
editVerb
editförköpa (present förköper, preterite förköpte, supine förköpt, imperative förköp)
- prepurchase
- (reflexive) overpay
- han förköpte sig på bilen
- he overpaid for the car
Conjugation
editConjugation of förköpa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förköpa | förköpas | ||
| Supine | förköpt | förköpts | ||
| Imperative | förköp | — | ||
| Imper. plural1 | förköpen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förköper | förköpte | förköps, förköpes | förköptes |
| Ind. plural1 | förköpa | förköpte | förköpas | förköptes |
| Subjunctive2 | förköpe | förköpte | förköpes | förköptes |
| Participles | ||||
| Present participle | förköpande | |||
| Past participle | förköpt | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||