förtrösta

Swedish

förtrösta (present förtröstar, preterite förtröstade, supine förtröstat, imperative förtrösta)

(somewhat solemn) to trust, to have faith (that things will work out for the best, thanks to something)

Conjugation of förtrösta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förtrösta		förtröstas
Supine	förtröstat		förtröstats
Imperative	förtrösta		—
Imper. plural¹	förtrösten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förtröstar	förtröstade	förtröstas	förtröstades
Ind. plural¹	förtrösta	förtröstade	förtröstas	förtröstades
Subjunctive²	förtröste	förtröstade	förtröstes	förtröstades
	Participles
Present participle	förtröstande
Past participle	—
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.