förtryck

Swedish

Etymology

From the verb förtrycka, used since 1657.

Noun

förtryck n

1. oppression

Declension

Declension of förtryck
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	förtryck	förtrycket	—	—
Genitive	förtrycks	förtryckets	—	—

Verb

förtryck

1. imperative of förtrycka

References

• förtryck in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förtryck in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• förryckt