fasthållning

Swedish

Etymology

From fasthålla +‎ -ning.

Noun

fasthållning c

1. (sports) holding (impermissible grabbing of an opponent in e.g. hockey)

Declension

Declension of fasthållning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	fasthållning	fasthållningen	fasthållningar	fasthållningarna
Genitive	fasthållnings	fasthållningens	fasthållningars	fasthållningarnas

Further reading

• fasthållning in Svenska Akademiens ordböcker