fjärma

Swedish

Etymology

Related to fjärran and fjärmare.

Verb

fjärma (present fjärmar, preterite fjärmade, supine fjärmat, imperative fjärma)

1. (often reflexive) to distance (something/oneself) from (move away from, often figuratively)

Conjugation

Conjugation of fjärma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	fjärma		fjärmas
Supine	fjärmat		fjärmats
Imperative	fjärma		—
Imper. plural1	fjärmen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	fjärmar	fjärmade	fjärmas	fjärmades
Ind. plural1	fjärma	fjärmade	fjärmas	fjärmades
Subjunctive2	fjärme	fjärmade	fjärmes	fjärmades
	Participles
Present participle	fjärmande
Past participle	fjärmad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• fjärma in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• fjärma in Svensk ordbok (SO)
• fjärma in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• främja