gåskarl

Swedish

Etymology

Since 1727. From gås (“goose”) +‎ karl (“man”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈɡoːsˌkɑːr/

Noun

gåskarl c

1. gander

   Vi har fem präktiga gåskarlar här på gården.

   We have five stout ganders here on the farm.

Declension

Declension of gåskarl
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	gåskarl	gåskarlen	gåskarlar	gåskarlarna
Genitive	gåskarls	gåskarlens	gåskarlars	gåskarlarnas

Further reading

• gåskarl in Svensk ordbok.