höfta

See also: hofta

Swedish

Etymology

From the root in hov (“moderation”).

Verb

höfta (present höftar, preterite höftade, supine höftat, imperative höfta)

1. to make a rough estimate

   Det är väldigt osäkert just nu, men jag höftar kostnaden till en miljon

   It's really uncertain right now, but I'm guessing it'll cost about a million

2. to go by feel, to shoot from the hip

   Synonym: skjuta från höften

   Jag brukar höfta lite istället för att följa recept slaviskt

   I often go a bit by feel instead of following recipes slavishly

Conjugation

Conjugation of höfta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	höfta		höftas
Supine	höftat		höftats
Imperative	höfta		—
Imper. plural1	höften		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	höftar	höftade	höftas	höftades
Ind. plural1	höfta	höftade	höftas	höftades
Subjunctive2	höfte	höftade	höftes	höftades
	Participles
Present participle	höftande
Past participle	höftad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• höftning

Related terms

• på en höft

References

• höfta in Svensk ordbok (SO)
• höfta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• höfta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• höft in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)