jämn

Swedish

Etymology

From Old Swedish iæmpn, from Old Norse jafn, from Proto-Germanic *ebnaz. Compare Danish jævn, Norwegian Bokmål jevn, Norwegian Nynorsk jamn, Faroese javnur, Icelandic jafn, English even, Dutch even, effen, German eben.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Adjective

jämn (comparative jämnare, superlative jämnast)

1. smooth, even

   en jämn yta

   a smooth surface

2. (mathematics, of a number) even (divisible by 2)
3. (mathematics, of a function) even (fulfilling f(-x)=f(x))

Declension

Inflection of jämn
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	jämn	jämnare	jämnast
Neuter singular	jämnt	jämnare	jämnast
Plural	jämna	jämnare	jämnast
Masculine plural3	jämne	jämnare	jämnast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	jämne	jämnare	jämnaste
All	jämna	jämnare	jämnaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Antonyms

• (antonym(s) of “of a number”): udda
• (antonym(s) of “of a function”): udda

Derived terms

• dra jämnt
• fylla jämnt
• inte mer än jämnt
• jämn funktion
• jämna pengar
• jämnmod
• jämnt skägg
• jämnårig
• låta udda vara jämnt
• med jämna mellanrum
• nätt och jämnt
• väga jämnt

 

References

• jämn in Svensk ordbok (SO)
• jämn in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• jämn in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)