klängning

Swedish

Etymology

From klänga +‎ -ning.

Noun

klängning c

1. clinging
2. clambering

Declension

Declension of klängning
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	klängning	klängningen	—	—
Genitive	klängnings	klängningens	—	—

Further reading

• klängning in Svenska Akademiens ordböcker