klangfärg

Swedish

Etymology

klang +‎ färg

Noun

klangfärg c

1. timbre (of a sound, indepedent of its pitch and volume)

Declension

Declension of klangfärg
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	klangfärg	klangfärgen	klangfärger	klangfärgerna
Genitive	klangfärgs	klangfärgens	klangfärgers	klangfärgernas

References

• klangfärg in Svensk ordbok (SO)
• klangfärg in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• klangfärg in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)