konstighet

Swedish

Etymology

From konstig +‎ -het.

Noun

konstighet c

1. weirdness
2. (negative clauses) problem, issue

   inga konstigheter ― no problems

Declension

Declension of konstighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	konstighet	konstigheten	konstigheter	konstigheterna
Genitive	konstighets	konstighetens	konstigheters	konstigheternas

Further reading

• konstighet in Svenska Akademiens ordböcker