låtsas
Swedish
editEtymology
editFormed from låts, present tense of låtas, itself inherited from Old Norse látast.
Pronunciation
editAudio: (file)
Verb
editlåtsas (present låtsas, preterite låtsades, supine låtsats, imperative låtsas)
- (deponent) to pretend
- Vi kan inte längre låtsas att allt går bra
- We can no longer pretend that everything's fine
- Han låtsades inte höra mig
- He pretended not to hear me
- De låtsades vara björnar
- They pretended to be bears
Conjugation
editConjugation of låtsas (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | — | låtsas | ||
| Supine | — | låtsats | ||
| Imperative | — | låtsas | ||
| Imper. plural1 | — | låtsens | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | — | — | låtsas | låtsades |
| Ind. plural1 | — | — | låtsas | låtsades |
| Subjunctive2 | — | — | låtses | låtsades |
| Participles | ||||
| Present participle | låtsandes | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||