låtsas
Swedish edit
Etymology edit
Formed from låts, present tense of låtas, itself inherited from Old Norse látast.
Pronunciation edit
Audio (file)
Verb edit
låtsas (present låtsas, preterite låtsades, supine låtsats, imperative låtsas)
- (deponent) to pretend
- Vi kan inte längre låtsas att allt går bra
- We can no longer pretend that everything's fine
- Han låtsades inte höra mig
- He pretended not to hear me
- De låtsades vara björnar
- They pretended to be bears
Conjugation edit
Conjugation of låtsas (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | — | låtsas | ||
| Supine | — | låtsats | ||
| Imperative | — | låtsas | ||
| Imper. plural1 | — | låtsens | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | — | — | låtsas | låtsades |
| Ind. plural1 | — | — | låtsas | låtsades |
| Subjunctive2 | — | — | låtses | låtsades |
| Participles | ||||
| Present participle | låtsandes | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||