löga
Swedish edit
Etymology edit
From Old Swedish lœgha, from Old Norse lauga, from Proto-Germanic *laugō, ultimately from Proto-Indo-European *lewh₃-. Cognate of Icelandic lauga.
Verb edit
löga (present lögar, preterite lögade, supine lögat, imperative löga)
Conjugation edit
Conjugation of löga (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | löga | lögas | ||
Supine | lögat | lögats | ||
Imperative | löga | — | ||
Imper. plural1 | lögen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | lögar | lögade | lögas | lögades |
Ind. plural1 | löga | lögade | lögas | lögades |
Subjunctive2 | löge | lögade | löges | lögades |
Participles | ||||
Present participle | lögande | |||
Past participle | lögad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Related terms edit
References edit
- löga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- löga in Svensk ordbok (SO)
- löga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- löga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- lögha/ in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket