Swedish

edit

Verb

edit

lyßna (present lyßnar, preterite lyßnade, supine lyßnat, imperative lyßna)

  1. obsolete typography of lyssna (listen)
    • 1780, Hans Gustaf Rålamb, edited by Mats Malm, Swensk Adelsmans Äfwentyr, published 2001, pages 5–6:
      Som min Moder ännu war ung, wacker, rik och af ypperlig härkomst, ändades knapt Enko-året förr, än friare sig infunno; men kärleken hon hade haft för min Far, och den ömhet hon bar för min Syster och mig, såsom käre panter af deß Mans åminnelse, woro för kraftige skäl i hennes sinne för at lyßna på friare-språken.
      As my Mother was yet young, fair, wealthy, and of noble descent, scarce had the widow's year ended ere suitors presented themselves; but the love she had borne my Father, and the tenderness she felt for my Sister and me, as dear pledges of her Husband's memory, were too powerful reasons in her mind to hearken to the suitors' addresses.