Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Swedish mærkeliker, from Old Norse merkiligr. Compare Norwegian Nynorsk merkeleg, Danish mærkelig and Norwegian Bokmål merkelig.

Pronunciation

edit
  • IPA(key): /²mærklɪ(ɡ)/
  • Audio:(file)

Adjective

edit

märklig (comparative märkligare, superlative märkligast)

  1. strange, peculiar

Declension

edit
Inflection of märklig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular märklig märkligare märkligast
Neuter singular märkligt märkligare märkligast
Plural märkliga märkligare märkligast
Masculine plural3 märklige märkligare märkligast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 märklige märkligare märkligaste
All märkliga märkligare märkligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Further reading

edit