See also: morda

Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Swedish myrþa, from Old Norse myrða.

Pronunciation

edit
  • Audio:(file)
  • IPA(key): [²mœ̞ːɖa]

Verb

edit

mörda (present mördar, preterite mördade, supine mördat, imperative mörda)

  1. to murder, (not specifically, but through being a form of murder – see also lönnmörda) to assassinate
    • 1964, Cornelis Vreeswijk (lyrics and music), “Mördar-Anders [the -e disappears in compound] [Murderer Anders]”, in Visor och oförskämdheter [Songs and rudeness/impertinences]:
      Mördar-Anders, det är jag, det är jag. Mördar-Anders, det är jag, det är jag. Mördar-Anders, det är jag. Jag ska halshuggas idag, enligt Svea rikes lag – ta mig fan. Jag har mördat fyra män, fyra män. Jag har mördat fyra män, fyra män. Jag har mördat fyra män, är de ej i himmelen, lär jag träffa dom igen – ta mig fan.
      Murderer Anders, that is me, that is me. Murderer Anders, that is me, that is me. Murderer Anders, that is me. I'm getting beheaded today. According to the Kingdom of the Swedes' [see Svea rike] law – I'll be damned. I have murdered four men, four men. I have murdered four men, four men. I have murdered four men. If they're not in heaven, I'm bound to meet them again – I'll be damned.

Conjugation

edit

Derived terms

edit
edit

References

edit

Anagrams

edit