Norwegian Bokmål

edit

Alternative forms

edit

Noun

edit

purken m or f

  1. definite masculine singular of purke

Swedish

edit

Etymology

edit

First attested in 1843.[1]

Adjective

edit

purken (comparative purknare, superlative purknast)

  1. (colloquial) grumpy, displeased (due to some perceived injustice)
    • 2019 January 31, Hasse Gänger, “Leif GW Persson: Jag har skonat många i min nya bok [Leif GW Persson: I have spared many in my new book.]”, in Allas:
      Jag blir förstås lite purken när vissa påstår att jag har varit lat.
      I naturally get a bit upset when some claim that I've been lazy.
  2. (dialect, obsolete) miserable, poor

Declension

edit
Inflection of purken
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular purken purknare purknast
Neuter singular purket purknare purknast
Plural purkna purknare purknast
Masculine plural3 purkne purknare purknast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 purkne purknare purknaste
All purkna purknare purknaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Synonyms

edit

(grumpy, displeased):

References

edit