Swedish edit

Etymology edit

Compound of (brutal) +‎ kurr (fight). First attested in 1931.

Noun edit

råkurr n

  1. (colloquial) brutal fight

Declension edit

Declension of råkurr 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative råkurr råkurret råkurr råkurren
Genitive råkurrs råkurrets råkurrs råkurrens

Further reading edit