rökelsekar

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish rökilsekar, equivalent to rökelse +‎ kar. First attested in 1346.

Noun

rökelsekar n

1. censer

Declension

Declension of rökelsekar
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	rökelsekar	rökelsekaret	rökelsekar	rökelsekaren
Genitive	rökelsekars	rökelsekarets	rökelsekars	rökelsekarens

Further reading

• rökelsekar in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rökelsekar in Svensk ordbok (SO)
• rökelsekar in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)