särbegåvning

Swedish

Etymology

From sär- +‎ begåvning.

Noun

särbegåvning c

1. giftedness

Declension

Declension of särbegåvning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	särbegåvning	särbegåvningen	särbegåvningar	särbegåvningarna
Genitive	särbegåvnings	särbegåvningens	särbegåvningars	särbegåvningarnas

Related terms

• särbegåvad

Further reading

• särbegåvning in Svenska Akademiens ordböcker