sabotör

Swedish

Etymology

Borrowed from French saboteur. First attested in 1910.

Noun

sabotör c

1. saboteur

Declension

Declension of sabotör
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sabotör	sabotören	sabotörer	sabotörerna
Genitive	sabotörs	sabotörens	sabotörers	sabotörernas

Related terms

• sabotage
• sabotera

References

• sabotör in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sabotör in Svensk ordbok (SO)
• sabotör in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Turkish

Etymology

Borrowed from French saboteur.

Pronunciation

• IPA^(key): /sa.boˈtœɾ/
• Hyphenation: sa‧bo‧tör

Noun

sabotör (definite accusative sabotörü, plural sabotörler)

1. saboteur

   Synonyms: baltalayıcı, sabotajcı

Related terms

• sabotaj
• sabote