seger

See also: Seger

Swedish

Etymology

From Old Norse sigr (“victory”), from Proto-Germanic *segaz.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈseːɡɛr/

Noun

seger c

1. victory

Declension

Declension of seger
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	seger	segern	segrar	segrarna
Genitive	segers	segerns	segrars	segrarnas

Synonyms

• triumf
• vinst

Antonyms

• förlust
• nederlag

Derived terms

• arbetsseger
• bortaseger
• brakseger
• cupseger
• delseger
• derbyseger
• dubbelseger
• etappseger
• fallseger
• finalseger
• grenseger
• gruppseger
• heatseger
• hell seger
• hemmaseger
• jordskredsseger
• knockoutseger
• kuppseger
• kvalseger
• lagseger
• ligaseger
• poängseger
• premiärseger
• promenadseger
• pyrrhusseger
• segeraspirant
• segerbud
• segerbudskap
• segerchans
• segerdrucken
• segerfanfar
• segerfest
• segerglad
• segerglädje
• segergrepp
• segergudinna
• segerherre
• segerhuva
• segerintervju
• segerjubel
• segerkandidat
• segerkrans
• segerkrönt
• segermarginal
• segermaskin
• segermatch
• segermonument
• segermål
• segerpall
• segerpalm
• segerparad
• segerpremie
• segerrad
• segerresultat
• segerrik
• segerrop
• segerrus
• segersiffra
• segerstolt
• segerstrid
• segersvit
• segersång
• segersäker
• segersäll
• segertecken
• segertid
• segertippad
• segertrofé
• segertåg
• segerval
• segervan
• segervapen
• segervilja
• segervinnare
• segerviss
• segervisshet
• segervittring
• segeryra
• segra
• serieseger
• skrällseger
• slutseger
• SM-seger
• spurtseger
• storseger
• taktikseger
• totalseger
• tourseger
• trippelseger
• turneringsseger
• uddamålsseger
• utklassningsseger
• valseger
• världscupseger

 

References

• seger in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• seger in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)