självbelåten
Swedish edit
Etymology edit
själv (“self”) + belåten (“satisfied”)
Adjective edit
självbelåten (comparative mer självbelåten, superlative mest självbelåten)
Declension edit
| Inflection of självbelåten | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | självbelåten | mer självbelåten | mest självbelåten |
| Neuter singular | självbelåtet | mer självbelåtet | mest självbelåtet |
| Plural | självbelåtna | mer självbelåtna | mest självbelåtna |
| Masculine plural3 | självbelåtne | mer självbelåtna | mest självbelåtna |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | självbelåtne | mer självbelåtne | mest självbelåtne |
| All | självbelåtna | mer självbelåtna | mest självbelåtna |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||
Synonyms edit
Derived terms edit
References edit
- självbelåten in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- självbelåten in Svensk ordbok (SO)
- självbelåten in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)