självbelåten

Swedish

Etymology

själv (“self”) +‎ belåten (“satisfied”)

Adjective

självbelåten (comparative mer självbelåten, superlative mest självbelåten)

1. self-satisfied, smug, complacent

Declension

Inflection of självbelåten
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	självbelåten	mer självbelåten	mest självbelåten
Neuter singular	självbelåtet	mer självbelåtet	mest självbelåtet
Plural	självbelåtna	mer självbelåtna	mest självbelåtna
Masculine plural3	självbelåtne	mer självbelåtna	mest självbelåtna
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	självbelåtne	mer självbelåtne	mest självbelåtne
All	självbelåtna	mer självbelåtna	mest självbelåtna
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Synonyms

• egenkär
• högfärdig
• inbilsk
• mallig
• självgod

Derived terms

• självbelåtenhet

References

• självbelåten in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• självbelåten in Svensk ordbok (SO)
• självbelåten in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• självbelåtne