självförakt

Swedish

Etymology

själv +‎ förakt

Noun

självförakt n

1. self-contempt

Declension

Declension of självförakt
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	självförakt	självföraktet	—	—
Genitive	självförakts	självföraktets	—	—

References

• självförakt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• självförakt in Svensk ordbok (SO)
• självförakt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)