självtillräcklig

Swedish

Etymology

själv +‎ tillräcklig. Compare German selbstgenügsam, Dutch zelfgenoegzaam, English self-sufficient (“overconfident”).

Adjective

självtillräcklig (comparative mer självtillräcklig, superlative mest självtillräcklig)

1. self-satisfied, cocky, haughty

   Synonyms: mallig, högfärdig, självgod

Declension

Inflection of självtillräcklig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	självtillräcklig	mer självtillräcklig	mest självtillräcklig
Neuter singular	självtillräckligt	mer självtillräckligt	mest självtillräckligt
Plural	självtillräckliga	mer självtillräckliga	mest självtillräckliga
Masculine plural3	självtillräcklige	mer självtillräckliga	mest självtillräckliga
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	självtillräcklige	mer självtillräcklige	mest självtillräcklige
All	självtillräckliga	mer självtillräckliga	mest självtillräckliga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Derived terms

• självtillräcklighet

References

• självtillräcklig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• självtillräcklig in Svensk ordbok (SO)
• självtillräcklig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)