skändlighet

Swedish

Etymology

skändlig +‎ -het. Cognate of German Schändlichkeit. First attested in 1734.

Noun

skändlighet c

1. infamy

Declension

Declension of skändlighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	skändlighet	skändligheten	skändligheter	skändligheterna
Genitive	skändlighets	skändlighetens	skändligheters	skändligheternas

Further reading

• skändlighet in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skändlighet in Svensk ordbok (SO)
• skändlighet in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)