skändning

Swedish

Etymology

skända +‎ -ning

Noun

skändning c

1. desecration, defilement, violation (treating (something ordinarily respected) with grave disrespect)

Declension

Declension of skändning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	skändning	skändningen	skändningar	skändningarna
Genitive	skändnings	skändningens	skändningars	skändningarnas

Derived terms

• gravskändning
• likskändning

References

• skändning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skändning in Svensk ordbok (SO)
• skändning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)