skvallerspegel
Swedish
editEtymology
editCompound of skvaller (“gossip”) + spegel (“mirror”). First attested in 1897.[1]
Noun
editskvallerspegel c
- a double mirror mounted outside a window, for viewing up and down the street; similar to a rear-view mirror, but mounted on a house; common in small towns with wooden houses (Kalmar, Vadstena)
- 1919, Hjalmar Bergman, chapter 5, in Markurells i Wadköping[1]:
- Och där satt hon, till synes bunden av sin vana och sin kära skvallerspegel, som fängslat henne i ett drygt halvsekel.
- And there she sat, apparently spellbound by her habit and her dear mirror outside the window, that had held her captive for more than half a century.
Declension
editDeclension of skvallerspegel | ||||
---|---|---|---|---|
Singular | Plural | |||
Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
Nominative | skvallerspegel | skvallerspegeln | skvallerspeglar | skvallerspeglarna |
Genitive | skvallerspegels | skvallerspegelns | skvallerspeglars | skvallerspeglarnas |
Synonyms
editReferences
edit- skvallerspegel in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- skvallerspegel in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- ^ skvallerspegel in Svensk ordbok (SO)
- ^ Espion in P.L. Bergström, Språkmästaren (1915)
- ^ Espion in Carl Magnus Ekbohrn, Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. (1936)