snöpa

See also: snopa and снопа

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish snøpa. Cognate of Icelandic sneypa. Doublet of snoppa.

Verb

snöpa (present snöper, preterite snöpte, supine snöpt, imperative snöp)

1. (archaic) castrate
2. (figurative) mutilate

Conjugation

Conjugation of snöpa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	snöpa		snöpas
Supine	snöpt		snöpts
Imperative	snöp		—
Imper. plural1	snöpen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	snöper	snöpte	snöps, snöpes	snöptes
Ind. plural1	snöpa	snöpte	snöpas	snöptes
Subjunctive2	snöpe	snöpte	snöpes	snöptes
	Participles
Present participle	snöpande
Past participle	snöpt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• snöplig
• snöpning

References

• snöpa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• snöpa in Svensk ordbok (SO)
• snöpa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• snöpa in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)