Swedish edit

Etymology edit

Compound of snar +‎ rådig.

Adjective edit

snarrådig (comparative mer snarrådig, superlative mest snarrådig)

  1. (dated) resourceful (skilled at finding solutions quickly)

Declension edit

Inflection of snarrådig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular snarrådig mer snarrådig mest snarrådig
Neuter singular snarrådigt mer snarrådigt mest snarrådigt
Plural snarrådiga mer snarrådiga mest snarrådiga
Masculine plural3 snarrådige mer snarrådiga mest snarrådiga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 snarrådige mer snarrådige mest snarrådige
All snarrådiga mer snarrådiga mest snarrådiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Derived terms edit

Further reading edit