Swedish

edit

Etymology

edit

Compound of snar +‎ rådig.

Adjective

edit

snarrådig (comparative mer snarrådig, superlative mest snarrådig)

  1. (dated) resourceful (skilled at finding solutions quickly)

Declension

edit
Inflection of snarrådig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular snarrådig mer snarrådig mest snarrådig
Neuter singular snarrådigt mer snarrådigt mest snarrådigt
Plural snarrådiga mer snarrådiga mest snarrådiga
Masculine plural3 snarrådige mer snarrådiga mest snarrådiga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 snarrådige mer snarrådige mest snarrådige
All snarrådiga mer snarrådiga mest snarrådiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Derived terms

edit

Further reading

edit