språng

See also: sprang and spräng

Swedish

Etymology

From springa (“to run, to leap, to jump”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

språng n

1. a leap, a bound (long, powerful jump)

   Med ett språng var katten uppe på bordet

   With a leap, the cat was up on the table

   Det stora språnget

   The Great Leap Forward (China 1958-1961)

2. running

   sätta av i fullt språng

   set off at full speed

   vara på språng

   be on the go (idiomatic)

3. sheer (of a ship)

Declension

Declension of språng
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	språng	språnget	språng	sprången
Genitive	språngs	språngets	språngs	språngens

Related terms

• försprång
• språngbräda
• språngmarsch

References

• språng in Svensk ordbok (SO)
• språng in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• språng in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• prångs