stökighet

Swedish

Etymology

From stökig +‎ -het.

Noun

stökighet c

1. messiness, untidiness

Declension

Declension of stökighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	stökighet	stökigheten	stökigheter	stökigheterna
Genitive	stökighets	stökighetens	stökigheters	stökigheternas

Further reading

• stökighet in Svenska Akademiens ordböcker