stört

See also: stort, stórt, and Stort

German

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

stört

1. inflection of stören:
   1. third-person singular present
   2. second-person plural present
   3. plural imperative

Swedish

Etymology

• The adjective and verb (long ö) come from the verb störa (“to disturb”).
• The adverb (short ö) comes from the verb störta (“to fall and crash”).

Adjective

stört

1. indefinite neuter singular of störd

Adverb

stört

1. (colloquial) utterly, freaking

   Det är stört omöjligt

   It's utterly impossible

2. (colloquial) immediately

   Kom på stört!

   Come right now!

3. (as a prefix in some words) very, utterly

Derived terms

• på stört
• störtförälskad
• störtskön

Verb

stört

1. supine of störa

References

• stört in Svensk ordbok (SO)
• stört in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• stört in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• tröst, törst