svälla

See also: svalla and svælla

Swedish

Etymology

From Old Swedish svælla, from Old Norse svella, from Proto-Germanic *swellaną. Compare Icelandic svella, English swell, Low German swellen, Dutch zwellen, German schwellen. Doublet of svalla and svullna.

Verb

svälla (present sväller, preterite svällde, supine svällt, imperative sväll)

1. to swell (become bigger, especially due to being engorged)

Conjugation

Conjugation of svälla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	svälla		svällas
Supine	svällt		svällts
Imperative	sväll		—
Imper. plural1	svällen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	sväller	svällde	svälls, svälles	svälldes
Ind. plural1	svälla	svällde	svällas	svälldes
Subjunctive2	svälle	svällde	svälles	svälldes
	Participles
Present participle	svällande
Past participle	svälld
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• svälla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• svälla in Svensk ordbok (SO)
• svälla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• svälla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)