tjuvskjuta

Swedish

Etymology

From tjuv (“thief”) +‎ skjuta (“to shoot”).

Verb

tjuvskjuta (present tjuvskjuter, preterite tjuvsköt, supine tjuvskjutit, imperative tjuvskjut)

1. to poach (hunt illegally)

   Han tjuvsköt renar ― He poached reindeer

Conjugation

Conjugation of tjuvskjuta (class 2 strong)

	Active		Passive
Infinitive	tjuvskjuta		tjuvskjutas
Supine	tjuvskjutit		tjuvskjutits
Imperative	tjuvskjut		—
Imper. plural1	tjuvskjuten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	tjuvskjuter	tjuvsköt	tjuvskjuts, tjuvskjutes	tjuvsköts
Ind. plural1	tjuvskjuta	tjuvsköto	tjuvskjutas	tjuvskötos
Subjunctive2	tjuvskjute	tjuvsköte	tjuvskjutes	tjuvskötes
	Participles
Present participle	tjuvskjutande
Past participle	tjuvskjuten
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• tjuvskytte (“poaching”)