upptäcka

Swedish

upp +‎ täcka

upptäcka (present upptäcker, preterite upptäckte, supine upptäckt, imperative upptäck)

to discover
(reflexive, dated) to reveal (oneself for someone)
Ulysses upptäcker sig under tiden för de tvänne trogna herdarna
Ulysses meanwhile reveals himself for the two faithful herders

Conjugation of upptäcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	upptäcka		upptäckas
Supine	upptäckt		upptäckts
Imperative	upptäck		—
Imper. plural¹	upptäcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	upptäcker	upptäckte	upptäcks, upptäckes	upptäcktes
Ind. plural¹	upptäcka	upptäckte	upptäckas	upptäcktes
Subjunctive²	upptäcke	upptäckte	upptäckes	upptäcktes
	Participles
Present participle	upptäckande
Past participle	upptäckt
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.